En ballongnedstigning

(Bref till Norrtelje Tidning.) Norrtelje Tidning, 12 aug 1893.

Öfver egendomen Addarsnäs i Länna sn syntes vid 3-tiden e. m. den 9 dennes en ballong sväfvande hän för S. O. vind. Den sällsamma företeelsen, hvilken först visade sig som en mycket betydlig tingest, föga större än de leksaksballonger hufvudstadens grönaste ungdom plägar roa sig med, växte snart till respektabla dimensioner, tillräckliga för att framkalla berättigad uppmärksamhet, att ej säga nyfikenhet hos oss undrande landtisar.

Desslikes skönjdes nu tydligt att luftseglaren ämnade söka säkrare plats på vår moder jorden, med andra ord han ernade ”nedstiga” och blef denna upptäckt för oss litet hvar signalen till en kapplöpning med en start så god som någon.

Fortkomstledamöterna gingo – för att begagna ett väl kändt men icke dess mindre målande uttryck – likt lärkvingar och sökte vi så beräkna riktningen af ballongens färd, derefter ställande fjäten för att fortast möjligt kunna lemna den hjelp, som tvifvelsutan behöfdes.

Visserligen blef den en långvarig, språngmarschen, men dess mer intensiv, och när så föremålet för intresset och nyfikenheten uppe i en skogsbacke påträffades, fingo vi skäl nog, om också föga tid, att beklaga det kraftförbruk, utfallsdiken jemte miserabla gärdesgårdar under loppet tagit i anspråk.

Emellertid hade vi hunnit fram i behaglig tid – åtminstone för den hjelpbehöfvande areronauten, hvilket ju dock var hufvudsak – och nu gällde det att få bugt med den gigantiska ballongen som visserligen tycktes vara säkert förankrad, men icke förty stundtals visade sig, hafva både håg och krafter att slita en god portion af småskogen med sig.

Ja, der blef för de förskommande ett styft arbete som, att ej tala om de förluster man i flytande form qvarlemnade å valplatsen, senare gaf en anledning att känna efter om alla lemmar funnos, om icke precis i behåll, så åtminstone i något så nära normalt skick.

Omsider lyckades vi få ballongen i förmånligare läge på en liten öppen plats, den var dessförinnan mycket utsatt för åverkan af närstående träd, och då gasens uttömning under tiden fortgått, kunde resenären ändtligen debarkera och så bättre leda bergningen af sin dyrbara farkost.

Trots friska krafter tillströmmat och stor villighet att hjelpa lagts i dagen, kräfde det likväl i det närmaste trenne timmar för att få ballongen med tillbehör, minus gasen, i skick att stufvas å eftersändt fordon.

Nu först fingo vi riktig tid att taga luftseglaren i skärskådande. Öfveringeniör Andrée, detta hans vitae genus och nomen, är en äkta nordisk typ, reslig, kraftfull, blond, med ett intelligent och hurtigt uppträdande och desslikes egande förmånen att vara född smålänning, ja, märk väll – detta icke blott för vår herre.

Som hufvudstadstidningarne förut meddelat, gör Andrée sina djerfva färder i specielt vetenskapliga intressen, hvarförutom äfven hans ballong står militären till förfogande i och för utrönande af det gagn en sådan, nemligen ballong, kan tillskynda krigförande armé.

Ballongen i fråga är af erkändt godt franskt fabrikat, så godt som ny, och gör intryck af att vara synnerligen gediget hopkommen. Det är en för öfrigt mycket dyrbar pjes, betald med 4 000 kr, af siden och rymmande en gasmängd af ej mindre än 40 000 kub. fot. Till skydd mot regn, äfvenså för att hämma gasutströmningen, är duken 6 à 7 gånger bestruken med fernissa. Korgen, resenärens vistelseort under luftfärden och derjemte förvaringsrum för allt öfrigt tillbehör, såsom dyrbara, meteorologiska instrument, ballastpåsar (sand-), tross, ankare, etc. etc. är högre än den allmänt brukliga, cirka 4 fot, och lär dennas beställning framkallat opposition hos fabrikanten, som ogerna ville afvika från den gängse typen – ”förresten ej inseende hvad man skulle med en korg att göra, som lade mer än vanliga hinder i vägen för en urstigning.” Vår luftseglares svar på detta inkast lär hafva utmynnat i en skämtsam jemförelse mellan franska pygmeer och småländska jettar och – och så fick han sin vilja fram.

Den nu afslutade resans utgångspnkt var Svea ingeniörbataljons kaserngård i Stockholm, och målet? ja, hvilken luftseglare kan i regel åtminstone bestämma detta? – Ingen! och deri ligger ej annat att förstå, den största faran för dessa djerfva.

Från hufvudstaden gick färden nedåt Södertäljetrakten, derifrån åter till och förbi Stockholm, Ulriksdal, Vaxholm och så vidare åt nord-nordost, tills hr Andrée, blottad på ballast, nödgades efter 7 timmars vistelse i högre rymder, hvarvid en höjd af ungefär 12 000 fot nåtts, söka och lyckligen fann mark vid Addernäs.

Intet illamående som, det man vet, yppar sig vid luftförtunningen i högre luftlager hade besvärat honom, hvilket tyder på att disponibiliteten derför är individuel. Man har sig nemligen bekant att t. o. m. vana luftseglare vid mindre höjd än vad nu var fallet haft känningar af yrsel.

Temperaturens fallande med stigningen reducerade sig till – 1° Celicius, som det lägsta mot – 7° vid en föregående resa.

Hr Andrée nedsteg i bästa kondition och den nervspänning han tvifvels utan under dessa 7 timmar varit i och som naturligt nog alstrats af den uppmärksamhet såväl tillsynen af ballong som instrument ständigt kräfde, af denna öfverretning märktes intet spår.

Nedstigningen kan med skäl anses som mycket lyckad, ty oafsedt den risk luftseglaren sjelf alltid dervid löper, äro såväl ballong som dyrbara instrument utsatta för mycket våda.

Som ett tillägg till de siffror i kostnadsväg hvilka härofvan angifvits, kan jag för den det intresserar efter hr Andrées egen utsago upplysa det kostnaden blott för gasen (lys) vid varje resa går till den nätta summan af 100 kr och – litet till.

 
EnglishSwedishRussia