Hvad folket tänkte om Andrée

(Brefkort till Fyris från Gimo) Fyris, 18 april 1894

På sin tid lästes mycket i tidningarna om en planet, komet eller hvad det var för slag, som 1899 skulle komma i beröring med allas vår moder – jorden och förorsaka antingen en våldsam naturrevolution eller också världens totala undergång, om jag rätt uppfattade saken. I Gimo hade äfven lästs härom, och då nu öfveringeniör Andrée nyligen gästade våra i sanning gästvänliga bygder, tolkades hans ankomst på olika sätt. Om ett antydde jag i mitt förra bref, nämligen om gumman, som trodde att Jesus kom. Men så tänkte då rakt icke tåv skogshuggare, som voro i färd med att såga af en tall i skogen. De hade nyligen hunnit till midten af trädet, då ballongen med utkastad släplina ilade öfver platsen, där de befunno sig. En röst hördes i detsamma ur en ”låda”. ”Hallå” sa´ den. Arbetet upphörde, och den ena af dem utropade: ”Va´ä int f-n, som satt i lådan och skrek, så va´ dä märkvärdigt.!” Benen på ryggen och i väg bar det, men stannade, det gjorde de inte, förrän de uppnått byn, där de under bäfvan omtalade, hvad de hört och sett.

Inte bättre var det med ”skomakare Lötta” som höll på att koka kaffe på spisen. Just som pannan höll på att puttra öfver, hördes ett ”bemänskadt” allarm i skorsten och bland tegelpannorna på taket, det smällde och piskade i väggen, så de var rent ”faseligt”. (Oväsendet förorsakades naturligen av ballongens släplina, som då drog öfver stugan.) Gumman, hvilken trodde att själva ”hin håken” var lös, var ej sen till att få dörren i lås och öppnade ej förrän gubben hennes, skomakaren i byn, kom hem på kvällskvisten.

Men i början talade jag om den kommande kometen, som skulle förstöra jorden. Bland de mera kristliga människorna, som finnas här på trakten, var äfven en gammal, hederlig gumma, som stod ute på marken och fick se det där ”klotet, som kom från himmelen med en lång rök efter sig”. Vips drog hon sig till minnes, hvad hon läst i tidningarne om eldkulan eller ”kosmeten” Och med stöd af att ”en dag är för Gud såsom tusen år och tusen år som en dag” och att ”expotionen” lika bra kunde komma 1894 som 1899, stod nu yttersta domen klar för hennes båda inre och yttre öga. Sista timmen var allt inne! En hennes dotter, som bodde en bit därifrån, och hvars själ nog inte var fullt så vit som snö, beslöt hon att ofördröjligen underrätta om stundens allvar och ställde sina steg ditåt, för att bereda henne och sig själf för det nya riket.

Ja, detta var, hvad jag snappat upp. Säkerligen hade nog många sina tankar för sig. Nu kommer nog minnet af öfveringeniör Andrée och hans djärfva färd lefva bland unga och gamla här uppe. Då en del sifferuppgifter i mitt föregående bref visade sig ej vara exakta, berodde det därpå, att ingeniör Andrée, när han meddelade dessa, själf ej hade fullt klart för sig desamma.

 
EnglishSwedishRussia