En lustig och ynkelig visa om…

Andrée är öfveringeniör,
Om honom här en visa hör.
Han lefver för sin luftballong,
Med den han färdas gång på gång.

Man honom höjt till skyarna,
I städerna i byarna.
I luftens rike är han kung,
Hans lofsång sjungs af gammal, ung.

Refr:
Ta-ra-ra-bom-tra-la,
Ta-ra-ra-bom-tra-la,
Ta-ra-ra-bom-tra-la,
Ta-ra-ra-bom-tra-la,

Ta-ra-ra-bom-tra-la,
Ta-ra-ra-bom-tra-la,
Ta-ra-ra-bom-tra-la,
Ta-ra-ra-bom-tra-la,

När han sitt ankar kastar loss,
Att flyga tusen mil från oss.
Vi stå och gapa med besked
Så nacken nästan går ur led.

Tänk om han far till himlen opp!
Tänk om han ej kan säga stopp!
Kom ned! vi bedja uti kör,
Fast denna sång han icke hör.

Refr.

Nu svinner stad, nu svinner sjö.
”Farväl min lilla fästemö,
Farväl min mor, farväl min far,
Farväl I alla, som ä’qvar!

För er jag tömmer sista skål’n.
Jag far i grottor utaf moln.
De likna ett menageri.
Jag sjunger gladt min melodi.”

Refr.

Än kommer blåst, än kommer snö,
Vår hjelte rent af köld kan dö.
Han skyndar att sig kläda då,
Så han ser ut som eskimå.

Ibland det äfven blifver hett,
Så karlen lackar utaf svett.
För etikettens lagar döf,
Han då vill knapt ha fikonlöf.

Refr.

Hvad så han gjordt, hvad så han sett,
Han se’n beskrifver ganska nätt.
De lärda få mång’ hufvudbry,
Att tyda hvad i himmelsky,

Har händt den värda herr Andrée,
Fast nog jag tror – han ljuger mé.
Ty kontrollera’n är ej lätt
Bäst tro – och sjunga rätt och slätt.

Refr.

En gång, när det till qvällen led,
Han tänkte på att stiga ned.
Kom då långt ut på Ålands haf,
Ack der ett ankare gick af.

På böljan linan gör en dans,
Ser ur som sjöaormens svans.
Ett fartyg flyr der’från med hast
Så ynkligt skränar hvarje gast.

Refr.

Mot jorden tar ballongen törn,
Der blef man rädd för ingeniörn.
Båd’ män och qvinnor brådtom får
Att stappla fram sitt ”fader vår”

En gumma skrek och gret och ba’n
”Ack snälla, go’a, söta fan,
Jag aldrig mer far in till sta’n,
Ty der man sjunger hela da’n.

Refr.

Men om ni någon fråga vill.
Hvad tjenar så’na färder till?
Kan hvarje lärd på jordens ring,
Er derpå svara – ingenting.

Nej bättre vore, tror jag visst
Om hvarje ilsken anarkist
Som ballast måste följa med
Och släpper se’n från höjden ned.

Refr.

 
EnglishSwedishRussia