Stockholm d. 19 nov 1893

Min bäste herr Danielsson!

Jag går nu att infria mitt löfte som jag gaf Er att icke alldeles glömma bort mina vänner på Brunskär utan låta dem höra huru det gick mig sedan vi skiljdes. Men först och främst vill jag hjertligt tacka Er och Eder präktiga hustru för alla de stora tjenster Ni gjorde mig och all den vänlighet och hjelp jag hos fick hos Er fick åtnjuta. Ni kan vara säker om att sådan glömmer man icke i brådrasket! Dernäst vill jag gratulera Er till de 500 marken, som vid det här laget torde hafva kommit Eder till handa och som jag hoppas skola blifva Er till nytta och välsignelse.

Hvad mig sjelf angår, så vet Ni, att jag kom i goda händer när jag lemnade Er, och det blef icke sämre, så länge jag hade finsk botten under mig, ty vänligare menniskor än jag råkade i Finland lär jag väl aldrig kunna träffa någonstädes.

Mina ben blefvo ej synnerligen mycket bättre förr än jag kom hem och blifvit riktigt knådade af doktorerna. Men nu är jag så återställd, att det endast är litet krångel med venstra foten och doktorn säger, att äfven den snart blir alldeles bra.

Några obehag af kallbadet och af den kusliga natten på ön har jag icke känt af, utan allting i kroppen tyckes vara lika bra i ordning som förut. Det har jag Er och Er rara hustru att tacka för, ty hade ej ni fiskat upp mig i tid och pysslat om mig så ordentligt, som Ni gjorde, så hade det nog kommit surt efter.

För att Ni ej skall glömma mig för snart, så skickar jag Er nu mitt porträtt, till en erinran om de märkliga oktoberdagarna på Brunskär. Jag ber Er lemna det andra kortet till Er granne Jansson, han som erbjöd sig att gå i borgen för mig, när jag skulle göra upp med Öhman.

Den röda lådan, som vi glömde hos honom, har jag ej hört af, och jag förmodar, att Ni icke heller har sett till hvarken den eller fotografiapparaten, som jag förlorade i de der farvattnen?

Klädespersedlarna som jag fick låna af Er lofvade kapten Mannelin, att han skulle lemna in till handlanden Lindeberg, der jag tänker, att Ni länge sedan afhemtat dem. Tack för lånet!

Jag ber Er helsa alla på Brunskär, men först och främst barnen och Er kära gumma, som jag hoppas ännu måtte ha långt till ”sista da’n”!

Ännu en gång tack!
vänskapligen S. A. Andrée

P.S. säg mor, att det är bäst, att hon snart binder tidningarna, ty det är inte säkert, att jag kommer till Er och lägger dem i ordning igen!

 
EnglishSwedishRussia