Åbo d. 23 oktober 1893

Älskade mamma!

Efter några små mödor och äfwentyr sitter jag nu här i frid och ro, ombord på lotsångaren Åland, hvars kapten Mannelin haft den utmärkta vänligheten att inbjuda mig till att qvarbo ombord, till jag på onsdag qväll afreser till Stockholm. Af tidningarne känner mamma redan få mycket om färdens detaljer, att jag ej torde hafwa mycket mera att tillägga, och ännu mycket fullständigare får mamma veta hwad som hände mig, när mamma får referaten öfver det föredrag, som jag i slutet af veckan kommer att hålla i Stockholm. Jag vill derföre nu inskränka mig till de detaljer, som jag tror kunna alldeles särskilt intressera mamma och jag förmodar, att min vistelse och mitt befinnande på ön höra till dem.

Jag hoppade i land eller rättare vadade i land omkring kl 7 på qvällen, ön var af ett par tunnlands vidd, flat med några små bergknallar på, vegetationen utgjordes af tre stycken 7 fot höga träd, några låga enebuskar samt ljung. Jag var så trött och våt, att jag ej förmådde stå upprätt utan oupphörligt föll under det att jag undersökte ön för att se hur mitt nya hem var beskaffadt. Resultatet af undersökningen var föga tillfredsställande, men som det ej kunde ändras, så tog jag mitt parti och utvalde en den bästa platsen till liggplats. Skyddet mot vinden var emellertid så dåligt, att jag ej kunde ligga på sidan utan måste lägga mig på ryggen i ljungen. För att mjuka upp lederna låg jag och gymnastiserade genom att slå rygg och ben mot backen, knacka fötterna mot hvarandra samt göra åkarbrasor med armarne. Allt emellanåt uppgaf jag ett hallåh! ifall möjligen någon vore i närheten.

Under natten, som var mörk och tungt mulen, föll emellanåt några droppar regn, men det gjorde mig ingenting, eftersom jag förut ej hade en torr tråd på kroppen. Jag tyckte att jag låg vaken, men måtte dock hafva sofvit temligen mycket, ty natten gick ganska fort. Emellertid var jag tidigt på benen för att signalera. Jag tog af mig det ena paret kalsonger och band dem vid toppen af det ena lilla trädet, som jag nedskurit med min knif. Derefter tog jag fram min kikare, som hängde qvar om halsen, tömde den från vatten och kikade mig sedan omkring. På en qvarts mils afstånd såg jag då en bondgård. Jag började då gå fram och tillbaka med kalsongerna och såg efter tre timmars tid båt lägga ut. Den seglade helt nära mig men man såg mig icke. Då trodde jag, att jag skulle nödgas stanna ett dygn till på ön och det tyckte jag förstås ej var trefligt. Men strax efteråt kom en andra båt från bondgården, der man omsider observerat mig. Jag hade den turen att komma till mycket hyggliga menniskor, som togo hand om mig på det aldra bästa. Jag frös förfärligt men var redan efter ett par timmar varm och mådde bra, undantagandes att benen (fötter och vader) voro så svullna och ömma, att jag ej kunde stå på dem sedan jag fått af mina skor och tagit litet massage. Denna kom dem att svullna ännu mera och utmattade mig så, att jag måste lägga mig att sofva ett par timmar sedan jag dock först druckit varm mjölk och ätit smörgås. Hungrig var jag naturligtvis men törsten hade jag tillfredsställt (så mycket jag tordes) med kallt friskt regnvatten som samlats i groparne på ön.

Dermed voro min vedermödor slut. På lördagens morgon frågte mig värdinnan om jag kunde flytta mig till ett annat rum men jag svarade att det var omöjligt. Ett par timmar derefter kommo mina utskickade hem med underrättelsen att ballongen var funnen. Jag flög upp ur sängen, klädde mig, fick ett par väldiga skor på fötterna och en knölpåk i handen. Derpå bar det i väg till en aflägsen ö, der jag ledde bergningsarbetet, och derifrån vi återkommo efter 7 timmars frånvaro från hemmet. Jag glömmer aldrig mors mine när hon såg den lame gå!

Ansträngningen gjorde godt, ty dagen derpå var den ena foten bra. På söndag morgon kom lotsångaren. Idag måndag har jag vandrat omkring i Åbo utan stöflar, men iklädd ett par koketta guttaperchagaloscher. I morgon uppvaktar jag guvernören.  Alla här äro vänliga och intresserade. Jag har måst afböja flera tillämnade festligheter.

Farväl för denna gången och förlåt, att jag ej kunde underrätta mamma i så god tid att mamma slapp all oro.

Helsa från mammas August.

 
EnglishSwedishRussia